Av Olle Hjern

Den avgörande punkten i Emanuel Swedenborgs liv inträffade natten mellan den 6 och 7 april 1744 i Haag. Då hade han den syn som fick honom att sluta med större delen av sitt naturvetenskapliga arbete för att i stället ägna sig åt uppgiften att till människorna förmedla det budskap som han fått motta direkt från Jesus Kristus. Han såg i en syn Jesu ansikte och upplevde hans närvaro. Swedenborg förklarade sig således ha fått i uppdrag av Gud att förmedla de sanningar beträffande Bibelns inre mening vilka skulle återställa allt det sanna som gått förlorat i kristendomen.

Tron på tre personer i gudomen förkastade han. Den ende sanne guden är för honom Jesus Kristus som också kallas Jehovah i Gamla testamentet. När Bibeln nämner Fader, Sonen och den helige Ande, innebär det endast olika delar av Herren Jesus Kristus. Fadern symboliserar Iesu gudomliga själ, Sonen hans mänskliga natur och den Helige Anden är symbol för den gudomliga kraften som utgår ifrån honom.

Någon ställföreträdande försoning är enligt denna gudsbild inte möjlig. Gud blev människa för att nedslå helvetes makt som hotade vår frihet. I fråga om rättfärdiggörelsen lär Nya Kyrkan att människan inte kan bli rättfärdiggjord om hon inte omvänder sig till Gud och lever ett gudfruktigt liv, samt att det väsentliga är tron på Jesus som den ende sanne Guden. Läran om tron allena avvisas: det är människans goda gärningar och kärleken till Gud som blir det avgörande för hennes frälsning.

Bibelsynen grundas på Swedenborgs lära att Skriften har en inre, andlig mening som bokstaven döljer. Denna egentliga inre mening hade Swedenborg fått i uppdrag av Gud att delge människorna. Ett exempel: I Uppenbarelseboken 19:11-16 talas om en ryttare på en vit häst i skyn med ridande änglaskaror i sitt följe. Denna berättelse betyder enligt Swedenborgs motsvarighetslära (korrespondenslära) att Herren själv skall komma till oss med en sann förståelse av Guds ord. Änglaskarorna på den vita hästen är de otaliga himmelska sanningarna. Varje detalj har enligt Swedenborg en viss symbolisk innebörd. Hästen symboliserar i Bibeln förståndet: särskilt då förståelsen av Guds ord. Såsom hästen bär fram ryttaren mot resans mål, så bär vår förståelse av Guds ord fram oss på den väg som leder till vårt livs mål – himmelen. Vissa böcker som utgör våt Bibel är enligt Swedenborg inte fullt gudomligt inspirerade utan endast apokryfiska. I Nya testamentet har endast evangelierna och Uppenbarelseboken full giltighet.

Enligt Swedenborg har Jesu andra tillkommelse och den yttersta domen redan inträffat. Detta skedde i den andliga världen 1757, och Swedenborg skriver, att han fick bevittna detta. Därefter upprättade Jesus den nya himmelen, som Johannes såg i en syn, och det Nya Jerusalem sänkte sig ned till jorden. Det Nya Jerusalem är den Nya Kyrkan, alla kyrkors krona. Jesu tillkommelse på skyarna tolkas emellertid inte bokstavligt, utan skyarna betecknar ordets bokstavsmening. Jesus kommer för att skingra de falska trosläror som baserats på Bibelns dunkla ställen och ge oss den rätta förståelsen av Bibeln, dvs förklara Ordets bokstavsmening och ge andligt ljus åt dem som vill öppna sig för Hans Nya Kyrka.

Livet i den andliga världen intar en framträdande plats i Swedenborgs författarskap. Nya Kyrkan lär att den kropp som läggs i graven aldrig mer skall uppstå som det förkunnas i den ”gamla kyrkan” – den förfallna kristenheten. När människan har varit död i tre dagar uppstår hon i den andliga världen och möts då av nära och kära samt av änglar. Dessa är enligt Nya Kyrkan endast avlidna goda människor. Några andra andeväsen än de som varit människor existerar inte.

Den uppståndne kommer inte omedelbart till himmelen eller helvetet. Först skall han vara i andevärlden, där han får lära känna var han kommer att passa i fortsättningen, alltefter håg och sinne för antingen det goda eller det onda. Gud dömer ingen; människan dömer sig själv. Till det yttre påminner andevärlden så mycket om denna tillvaro, att människan inte först märker att hon är död och har lämnat den materiella kroppen. ”Portarna” till himmelen och helvetet står öppna för alla, och var och en drages dit där han känner att han har likasinnade och där han kommer att trivas. I himmelen bildar änglarna olika sanningar som motsvarar deras fromhet och andliga utveckling. De är där verksamma med kärleksgärningar; några uppfostrar barn som dött i tidig ålder. En mängd olika sysselsättningar finns i himmelen och änglarna utvecklas oavbrutet där i godhet och sanning. Att åldras i himmelen är detsamma som att föryngras. Allt som finns här på jorden har också i himmelen sin motsvarighet. Änglarna har samma kön där som de hade här på jorden. De ingår även äktenskap, och de som varit harmoniskt gifta på jorden fortsätter att vara gifta i himmelen. Helvetet har också olika avdelningar, där de sämre andarna bosätter sig allt efter sin inre rådande kärlek. De fortsätter där att stjäla, ljuga, häda, mörda etc.

Allt i vår jordiska värld avspeglar emellertid vad som finns i en högre värld. Det råder förhållande, en ”korrespondens”, mellan världarna.  

Det sista arbete som Swedenborg fullbordade var ”den sanna kristna religionen,” utgivet i Amsterdam 1771 Mot slutet av sitt liv mottog han nattvarden av pastorn i svenska kyrkan i London, Arvid Ferelius. Denne uppmanade honom att återkalla sina läror, om han inte var viss om deras sanning, men han svarade: ”Så sant som ni ser mig här för Edra ögon, så sant är ock allt jag har skrivit, och jag hade kunnat säga mer om det hade varit mig tillåtet.”

Pastor Ferelius blev för övrigt sedan en varm anhängare av Swedenborgs lära.

En gång blev jag tillfrågad, förklarar Swedenborg, ”hur jag från att ha varit filosof blev teolog”. På samma sätt, svarade han då, ”som fiskare blev Herrens lärjungar och apostlar”. Från ungdomen, förklarade Swedenborg, hade han varit en andlig fiskare, dvs. en  forskare som först utforskade naturliga sanningar och sedan kunde få ta del av andliga sanningar, efter förnuftsmässiga lagar. Således antyder Swedenborg här, att den som inte vill grundligen utforska naturliga sanningar inte heller är kompetent att utforska de andliga. Utan sådan vilja att utforska det rent naturliga kan alltså ingen bli någon Herrens profet som då får undervisa i gudomliga sanningar. ”Förklara nu vad Din undervisning går ut på,” kom då som nästa fråga till Swedenborg. Han svarade: ”Dessa är dess två principer: Det finns en Gud och en nödvändig förening mellan människokärlek och tro – något som djupast förnekas av vad som läres i dag.” (Sambandet mellan själ och kropp, 20)

            ------------

”Nova Hierosolyma” fortsätter sin inriktning på fördjupade studier i de bibliska och de genom Swedenborg förmedlade skrifterna. Motsättningen till andra samfund har dock nu tonats ned, och nu gäller helt två inriktningar: fördjupning inåt och öppen dialog utåt. Aktiva grupper finns i Stockholm, Göteborg och Arboga. Gudstjänsterna fortsätter, med samtalsmöten och religionsdialog spelar allt större roll. Inte heller är det mer självklart att de prästerliga institutionerna kommer att fortsätta i samma former som hittills. Tanken på en inre kyrka, ett inre Gudsrike, nedstiger från Herren från himmelen betonar givetvis dess inre och osynliga ankomst i människors hjärtan.

Strävan efter att andligen ta emot detta osynliga inre rike inom oss förbjuder givetvis inte arbetet med att bygga upp yttre organisationer, men de blir då mer hjälpmedel än mål i sig själva. Tolerans, ömsesidig respekt och ekumenisk strävan måste vara kärnpunkter i all fortsatt verksamhet. Kyrkoorganisationen främsta syfte måste alltid vara att bereda sig för ”den tid då det blir upplysning” (Swedenborgs Arcana Coelestia 4402), Herrens andes nyskapande upplysning på det innersta planet.

Olle Hjern